Något på ryggen

Nu verkar det som att vi har kommit igång med min utbildning. Matte har suttit upp på min rygg och husse har hållit i mig. Vi har gått ut på promenader och matte har tagit i tyglarna för att stanna och styra mig. Hon har kramat mig med sina ben för att visa att jag ska börja gå. Husse har haft ett grimskaft och hållt i mig i fall att jag skulle börja bralla. Men jag litar på mina människor även att de kan hitta på märkliga saker ibland. Det svåraste med att matte sitter på min rygg är att jag får svårt att hålla balansen. Det blir så vingligt på något vis. Men matte är lugn och säger att jag kommer snart på hur jag ska göra för att bära upp både mig och henne.

Matte tycker att det har gått så bra och bett husse att släppa grimskaftet, men han tycker att det är för tidigt. Både matte och jag tror inte att det är för att han är rädd att det ska gå för fort utan för att han är rädd att matte ska ramla ner och bryta upp sin ryggskada igen. Fast han vill nog inte erkänna att han är rädd om matte. Men någon dag hinner han nog inte följa med och då tror jag att matte kommer arbeta med mig ensam.

Promenad

Nu ska matte och jag komma igång med min utbildning på riktigt! Basta alltså!

Vi började idag lite lugnt med att gå ut och gå på promenad längs asfaltsvägen. Det ska tydligen vara stärkande och bra för mina ben.

Vi gick nog 5 km uppskattar min matte.

Som sällskap följde min söta lilla flickvän Lina och hennes matte med.

Min matte frös en del i höst blåsten och tog på sig sin arbetsjacka, annars var det soligt och riktigt trevligt.

Aktiv vila

Vi tog det ganska lugnt i dag med en stilla promenad upp till kyrkbyn

tillsammans med Lina och Emelie.

Ibland är det så skönt att bara slappa.

När vi kom hem till stallet och Princes igen kletade Tin-Tin in oss i tjärsalva för att vi ska slippa alla otäcka knott och mygg. Visst vi har ju Switch On på oss men i vår hage är det extremt mycket med sticks så matte brukar komplettera vårt skydd där vi är som mest utsatta.

Medans matte smorde in oss plockade lilla Emelie gott klöver gräs till oss som vi kunde stå och mumsa på i våra boxar. Även att vi har hur mycket gräs som helst att äta i hagen.

glitter-graphics.com

Longering

Idag var det Longering som var på planeringen. Inte direkt Rockys favorit arbetet precis.

Han gillar hellre att bli tömkörd eller löshoppad. Hur som helst värmde jag upp honom

genom att vandra runt med honom i släptåg i paddocken. När vi så började arbeta fick

han trava och galoppera en stund utan inspänning för att få upp puls och kroppstemperaturen,

innan det var dax att spänna in honom. Så här i början, innan hästen riktigt förstår vad jag

vill, och söker sig framåt-nedåt brukar jag välja att sätta dit en halsförlängare och fästa

den under magen, istället för inspänningstyglarna. Så gjorde jag även med Rocky denna

gång. Han visar tydligt att han tycker det är betydligt trevligare att gå utan inspäning.

Men eftersom han då jobbar i en helt fel form finns det inget att orda om. Inspänningen

ska vara på. Hur som helst kommer det stunder då han faktiskt går riktigt fint och man

ser att han med tiden kommer att bli den tävlingshäst jag vill ha. Han har dock en sida

som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Han lägger i backen och backar rakt bakåt.

Det år inte att stanna honom och eftersom han ställer sig rakt framför mig går det inte

att komma runt och öppna upp vägen för honom. Jag kan få hålla på 15-20 minuter innan

han slutar och går framåt igen. Det är är inget nytt när det gäller herrn. Tvärt om! Han

gjorde så här redan som föl när vi skulle lära honom att gå i grimma. Varför han gör så

här vet vi inte. En teori är att det är för att han inte riktigt förstår vad som krävs av

honom. En annan teori är att det är ett sätt att testa vem som är envisast. Oavsett vad

det beror på så är det ju väldigt viktigt att han inte får vinna utan det bästa är att

tålmodigt låta honom hålla på tills han inser att det nte är någon mening med det och

att han bara gör det besvärligt för sig självt.

Första löshoppningen

Vad häftigt!

Jag har fått testa att hoppa över tjocka pinnar.

Matte kallar det löshoppning. Jag har aldrig tidigare gjort det. Först förstod jag inte riktigt vad jag skulle göra, men matte visade mig. Hon och familjen hade gjort som en bana ut med en av långsidorna på ridbanan med något som kallas för "hinder" i mitten. Först låg pinnarna ner på marken och matte följde med mig in i banan, och vi gick över dem. Sen fick jag testa att gå igenom själv. Lite svårt var det, jag var ju tvungen att lyfta på mina fötter lite extra.

Därefter longerade matte mig en liten stund brevid den här konstiga banan. Ibland stannar jag när jag inte förstår vad hon menar. Som till exempel när matte flyttar sig, då förstår jag inte alls. Vill hon att jag ska sakta av eller ska jag också flytta mig? Då brukar vi börja om från början. Matte säger att det löser sig senare.

När jag så var varm i kroppen fick jag pusta ut en liten stund och matte fixade med något inne i löshoppningsbanan innan jag åter fick börja trava. Matte visade in mig i löshoppningsbanan och jag hoppade över hindret utan att tänka mig för. När jag landat och tagit några steg var jag tvungen att stanna och kolla vad det var jag hade gjort. Inte behövde jag hoppa över något när matte och jag gick igenom tillsammmans, eller? Matte berömde mig och sa att jag var jätte duktig, så jag försökte en gång till, denna gången utan att stanna upp. Oj vad beröm jag fick nu! Det måste vara så här matte vill att jag ska göra. På det igen! Nu blev det riktigt bra och vad kul det var! Matte saktade av mig och lät mig hämta andan lite innan vi bytte varv och hoppade nåra språng till från andra hållet. Hela tiden berömde matte mig och jag blev mer och mer säker på vad jag skulle göra. Matte saktade av mig och sa att det räcker för idag. Man ska ju sluta när det går som bäst, även om man vill hålla på mer.

Det här vill jag göra fler gånger!

Longering

Jaha då har man blivit longerad då.

Ja, jo, det gick väl inte så jätte bra egentligen.

Jag hade så svårt att koncentrera mig på matte när mina fruar stod inne i stallet och gnäggade till mig. Jag försökte och försökte att lyssna på matte med det gick inget vidare. Men en sak gjorde jag i alla fall framsteg med.

Jag fattade galopp när matte bad mig om det! Shit, vad jag är bra!

Visst jag galopperade bara några steg, jag har inte de rätta musklerna och tillräkligt bra balans säger matte. Men det är inget jag ska oroa mig för. Det kommer med tiden. Och ju mer vi jobbar desto fortare kommer det att lösa sig.

Matte var förstod att jag hade svårt med koncentrationen och tyckte ändå att det gick skapligt, trots allt.

Konstigt det blev

Jo lite konstigt blev det här. Matte hade skrivit på fel blogg och då kopierade hon lite fram och tillbaka. Ja, lite virrig det kan hon vara ibland, men jag gillar henne skarpt ändå.

Flyttat

DEN 15 JUNI 2009

Longering och nytt bete.

Igår jobbade matte mig ganska sent på kvällen i longerlinan i lilla paddocken. Vilken skillnad mot att longeras på stallplan hemma på Stall Östergården! Visst, matte hade ingen inspänning på mig, utan lät mig mest trava runt och känna mig för. Hon tyckte att det viktigaste var att jag fick komma ut och känna mig för och bli mentalt avslappnad. Jag är ju ganska orolig över att mina flickor Lina och Prinses försvinner. Men de var ju kvar i stallet när jag kom in igen.

Vi fick nytt bete igår också. Matte och lilla Emelie har byggt en ny fålla åt oss, nere på de gamla mossarna. Härligt saftigt gräs utan parasiter. Även om det blir en period med torka så gräset inte växer kommer vi ha hur mycket bete som helst. Matte säger att vi kommer inte klara av att beta av allt innan vintern. Vi måste ju hinna med att äta upp det som matte kallar för återväxt också. Vi får helt enkelt beta det andra nästa sommar. Det kallar jag lyx!

DEN 13 JUNI 2009

Dags att börja arbeta igen.

Jaha. Då har man vilat i ett par veckor då. Eller vilat och vilat... Har ju haft fullt upp med att charma mina båda fruar... Men nu vill matte att jag ska börja arbeta med henne igen. För att starta lite mjukt så gick matte och jag på en liten promenad. Gick över två broar ett par gånger, det är nyttigt att träna på sånt säger matte. Men jag tycker allt att det är lite läskigt, men jag litar på matte och följer henne, hon skulle aldrig utsätta mig för något farligt medvetet. Hur som helst var jag glad när vi kom tillbaka till stallet och jag fick gå ut i hagen igen tillsammans med mina tjejer.