Idag var det Longering som var på planeringen. Inte direkt Rockys favorit arbetet precis.
Han gillar hellre att bli tömkörd eller löshoppad. Hur som helst värmde jag upp honom
genom att vandra runt med honom i släptåg i paddocken. När vi så började arbeta fick
han trava och galoppera en stund utan inspänning för att få upp puls och kroppstemperaturen,
innan det var dax att spänna in honom. Så här i början, innan hästen riktigt förstår vad jag
vill, och söker sig framåt-nedåt brukar jag välja att sätta dit en halsförlängare och fästa
den under magen, istället för inspänningstyglarna. Så gjorde jag även med Rocky denna
gång. Han visar tydligt att han tycker det är betydligt trevligare att gå utan inspäning.
Men eftersom han då jobbar i en helt fel form finns det inget att orda om. Inspänningen
ska vara på. Hur som helst kommer det stunder då han faktiskt går riktigt fint och man
ser att han med tiden kommer att bli den tävlingshäst jag vill ha. Han har dock en sida
som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Han lägger i backen och backar rakt bakåt.
Det år inte att stanna honom och eftersom han ställer sig rakt framför mig går det inte
att komma runt och öppna upp vägen för honom. Jag kan få hålla på 15-20 minuter innan
han slutar och går framåt igen. Det är är inget nytt när det gäller herrn. Tvärt om! Han
gjorde så här redan som föl när vi skulle lära honom att gå i grimma. Varför han gör så
här vet vi inte. En teori är att det är för att han inte riktigt förstår vad som krävs av
honom. En annan teori är att det är ett sätt att testa vem som är envisast. Oavsett vad
det beror på så är det ju väldigt viktigt att han inte får vinna utan det bästa är att
tålmodigt låta honom hålla på tills han inser att det nte är någon mening med det och
att han bara gör det besvärligt för sig självt.
